riddarbloggen

Okej, jag har hittat det; det slutgiltiga svaret på varför japaner har kommit så förbannat mycket längre i den tekniska kapplöpningen jämfört med alla andra länder. Jag kom hem för ungefär en kvart sen efter att ha sett "the Reader" (som för övrigt var en schysst film) på kvartersbion Tellus i Midsommarkransen. När jag gick in på mitt rum plockade jag fram "LISTBOKEN", utgiven 2004 av David Wallechinsky och Amy Wallace, och slår upp en slumpvis vald sida, samtidigt som jag tänker "här kanske jag hittar något att skriva om i bloggen". SATAN vad rätt jag hade. Jag slår upp sidan 366, och hittar rubriken "17 oöversättliga ord och fraser" och läser detta:


"Hari kuyo (japanska)
Ett hari kuyo är ett relikskrin för avbrutna nålar. I den japanska prefekturen Wakayama har varje by ett skrin där en återkommande ceremoni utförs för att hedra de avbrutna nålarna. Denna hedersbetygelse bygger på att nålarna arbetade hårt hela sitt liv och dog när de tjänade de som de stod till förfogande för. När nålarna bryts av får de sin sista vila på en mjuk bädd av tofu."
                     

Det är ju lysande. Varför kom inte vi skandinaver på det här?


Eric Eskilsson, redaktionschef och retoriker